<33
Så där , nu känner jag att ja börjar få tillbaka hoppet om allt, och känner även att det är dags att börja blogga igen. Täntke berätta lite om mormor men mest för att ja behöver skriva av mig delvis saknades och om själva sjukdomen hon hade men först tänkte ja berätta lite om vad som har hänt den senaste veckan..
Som sagt så fick ja veta förra tisdagen att mormor hade gått bort och den veckan var väl inte den roligaste med prov och läxförhör, labrapport som skulle in m.m så de blev inte mycket sovande den veckan pga plugg och mormor , Sen har ja gått i skolan som vanligt och jobbat i helgen mer har väl egenteligen inte hänt..
Varning för Lång text!
Min mormor lärde ja känna för kanske 8 år sen pga att min familj hade väldigt dålig kontakt när ja var liten och hade varken kontakt med mormor eller morfar som är skilda men mest pga att de hade brutit kontakten med min mamma. Hon var hur underbar som helst och bjöd in mig och min bror in i hennes liv efter så många år och det uppskattar ja verkligen och det vet du.
Men så för lite mindre en ett år sen fick vi ett chockande besked , Mormor hade bara några månader kvar enligt läkarna. Hon led av cancer i bukspottkörteln och de flesta som får diagnosen lever inte längre en någon månad så vi vågade inte hoppas på för mycket. Sen i November , December fick vi veta att tumören minskat lite och de gav oss alla hopp att hon kanske , kanske skulle klara sig ur de här även fast vi innerst inne nog visste vad som väntade oss och henne.
Sen så Firade vi jul där hela släkten förutom min lillebror som firade med pappa vilket även jag gjorde men åkte till mormor sen för att ja kände på mig att de här nog var hennes sista jul så det kändes bäst att åka dit och fira den med henne , hon var väldigt trött och låg mest och sov men ibland var hon uppe med oss och pratade och åt. Det var väl då vi insåg att hon itne hade långt kvar.
Sen så gick månaderna och hon blev bara sämre och sämre jag träffade henne inte så mkt under den här tiden utan träffade henne lördagen innan hon somnade in och det var nog en av de hemskaste sakerna ja gjort men de kändes även bra att verkligen få säga hej då.. Hon satt där på sin sjukhussäng och var inte mormor längre hon kunde knappt prata även fast hon ville så gärna hon kunde knappt dricka hon tappade glaset hela tiden och kunde knappt röra benen och det kändes förjävligt att se mormor som annars alltid var så pigg och glad ligga där helt handlingsförlamad..
Nu rinner tårarna ner för mina kinder men jag ska försöka fortsätta att berätta det sista iaf.
På tisdagen gick jag till skolan som vanligt och precis innan min lektion i Naturkunskap skulle börja så ringde telefonen och pappa frågade om ja pratat med min moster eller mamma , och då sa ja nej men jag förstod nog redan då vad det var han skulle säga sekunden efter. Mormor somnade in inatt... Jag blev helt chockad och kunde knappt röra mig men jag gick in på lektionen som om inget hade hänt och försökte göra läxförhöret men det gick åt helvete kunde knappt koncentrera mig på det ja skulle och mobilen vibrerade hela tiden pga att min moster försökte få tag på mig.
Precis när ja gått ut från lektionen ringer min mamma som var på konferance och gråter i telefonen och då kommer tårarna men snabbt torka bort de eftersom folket var på väg ut från lektionen och jag vill inte verka så sårbar och vill inte att alla ska tycka synd om mig , jag klarar verkligen inte sånt..
Så jag åkte hem till min moster där telefonen gick som på glöd alla ringde och frågade och frågade och ja försökte koppla bort allt och bara vara och det gick helt okej tills mamma kom och hämtade upp mig och min kusin och åkte till sjukhuset det var då allt kom ja fick PANIK jag skulle snart få se min mormor ligga där helt blek och kall och DÖD.... Det kändes helt overkligt
Men jag är glad att ja orkade och vågade åka upp till sjukhuset för att få säga hej då på riktigt och jag hade säkert ångrat mig och jag inte gjort det val ja gjorde och åkt upp. Och hon låg där alldeles lugn , de var klart att hon var kall men så blek var hon faktist inte och hon låg där i sin rosa tröja och såg ut att sova..
Hon levde alltså 8 månader från att hon fick domen cancer och det är väldigt länge för att vara denna cancer så vi är glada den tiden vi fick med dig
Som sagt så fick ja veta förra tisdagen att mormor hade gått bort och den veckan var väl inte den roligaste med prov och läxförhör, labrapport som skulle in m.m så de blev inte mycket sovande den veckan pga plugg och mormor , Sen har ja gått i skolan som vanligt och jobbat i helgen mer har väl egenteligen inte hänt..
Varning för Lång text!
Min mormor lärde ja känna för kanske 8 år sen pga att min familj hade väldigt dålig kontakt när ja var liten och hade varken kontakt med mormor eller morfar som är skilda men mest pga att de hade brutit kontakten med min mamma. Hon var hur underbar som helst och bjöd in mig och min bror in i hennes liv efter så många år och det uppskattar ja verkligen och det vet du.
Men så för lite mindre en ett år sen fick vi ett chockande besked , Mormor hade bara några månader kvar enligt läkarna. Hon led av cancer i bukspottkörteln och de flesta som får diagnosen lever inte längre en någon månad så vi vågade inte hoppas på för mycket. Sen i November , December fick vi veta att tumören minskat lite och de gav oss alla hopp att hon kanske , kanske skulle klara sig ur de här även fast vi innerst inne nog visste vad som väntade oss och henne.
Sen så Firade vi jul där hela släkten förutom min lillebror som firade med pappa vilket även jag gjorde men åkte till mormor sen för att ja kände på mig att de här nog var hennes sista jul så det kändes bäst att åka dit och fira den med henne , hon var väldigt trött och låg mest och sov men ibland var hon uppe med oss och pratade och åt. Det var väl då vi insåg att hon itne hade långt kvar.
Sen så gick månaderna och hon blev bara sämre och sämre jag träffade henne inte så mkt under den här tiden utan träffade henne lördagen innan hon somnade in och det var nog en av de hemskaste sakerna ja gjort men de kändes även bra att verkligen få säga hej då.. Hon satt där på sin sjukhussäng och var inte mormor längre hon kunde knappt prata även fast hon ville så gärna hon kunde knappt dricka hon tappade glaset hela tiden och kunde knappt röra benen och det kändes förjävligt att se mormor som annars alltid var så pigg och glad ligga där helt handlingsförlamad..
Nu rinner tårarna ner för mina kinder men jag ska försöka fortsätta att berätta det sista iaf.
På tisdagen gick jag till skolan som vanligt och precis innan min lektion i Naturkunskap skulle börja så ringde telefonen och pappa frågade om ja pratat med min moster eller mamma , och då sa ja nej men jag förstod nog redan då vad det var han skulle säga sekunden efter. Mormor somnade in inatt... Jag blev helt chockad och kunde knappt röra mig men jag gick in på lektionen som om inget hade hänt och försökte göra läxförhöret men det gick åt helvete kunde knappt koncentrera mig på det ja skulle och mobilen vibrerade hela tiden pga att min moster försökte få tag på mig.
Precis när ja gått ut från lektionen ringer min mamma som var på konferance och gråter i telefonen och då kommer tårarna men snabbt torka bort de eftersom folket var på väg ut från lektionen och jag vill inte verka så sårbar och vill inte att alla ska tycka synd om mig , jag klarar verkligen inte sånt..
Så jag åkte hem till min moster där telefonen gick som på glöd alla ringde och frågade och frågade och ja försökte koppla bort allt och bara vara och det gick helt okej tills mamma kom och hämtade upp mig och min kusin och åkte till sjukhuset det var då allt kom ja fick PANIK jag skulle snart få se min mormor ligga där helt blek och kall och DÖD.... Det kändes helt overkligt
Men jag är glad att ja orkade och vågade åka upp till sjukhuset för att få säga hej då på riktigt och jag hade säkert ångrat mig och jag inte gjort det val ja gjorde och åkt upp. Och hon låg där alldeles lugn , de var klart att hon var kall men så blek var hon faktist inte och hon låg där i sin rosa tröja och såg ut att sova..
Hon levde alltså 8 månader från att hon fick domen cancer och det är väldigt länge för att vara denna cancer så vi är glada den tiden vi fick med dig
R.I.P 10/2 00.20
Jag tror jag vet vart jag fått mitt rosa ifrån <33
Älskar dig nu och föralltid <3 , Änglarna tog ifrån oss våran älskade mormor men även deras mamma alldeles för tidigt men vi är som sagt glada för tiden vi fick med dig <3
Jag tror jag vet vart jag fått mitt rosa ifrån <33
Älskar dig nu och föralltid <3 , Änglarna tog ifrån oss våran älskade mormor men även deras mamma alldeles för tidigt men vi är som sagt glada för tiden vi fick med dig <3
Kommentarer
Postat av: michaela
vad hemskt :/ sådär var det med min mormor också. Fast först fick hon medicin för njursten och sen efter en månads tid med medicin mot det så insåg dom att hon visst hade cancer..idiotiskt gjort av läkarna! Hon levde ungefär 3-4 månader efter beskedet :( Det är så hemskt när dom bara ligger där och inte får fram något ord
Trackback
